För den som bara tankat på mack finns knappast alternativet att det inte fungerar att tanka. Läser man i olika elbilsforum verkar köbildning och laddproblem vara vardag för en del. Så hur är det när man kommer på elmotorcykel? Här är en lokal ögonblicksbild av läget just nu.
Bild ovan: Laddning av Zero SR/S på laddstolpe i Vislanda. Foto: Petter Hammarbäck
För egen del har jag mestadels laddat hemma eller på jobb. Jag har helt enkelt inte det körmönstret i min vardag att jag behöver ladda på laddstolpar regelbundet. Men visst händer det ibland, och då är mina erfarenheter på det stora hela mycket positiva.
Jag har hamnat på ställen där allt varit upptaget, men det har ändå löst sig i närheten. Jag har aldrig blivit stående och även om jag stött på stolpar som är trasiga eller laddar ytterst långsamt har det alltid funnits alternativ inom min återstående räckvidd. Se även 103 mil på 3 dagar på el för 84 kr och glass för 225 kr.
Kanske är det detta som gör skillnaden – att ha lite marginal kvar när man ska ladda? För det är inte alltid säkert att allt alltid fungerar som det ska.
Saker och ting förändras dock hela tiden, så för att inte bara förlita mig på tidigare erfarenheter packade jag laddkablar och laddbrickor för att ge mig ut på laddtur. Men först lite hemladdning så att jag har marginal – utifall att.
Första stoppet gratis, men inte så gott
Första stoppet blir på vischan, vid järnvägsparkeringen i Vislanda där effekten är begränsad till 3,7 kW och laddning bara kan ske via enfas trots typ 2-uttag. Gratis kan förvisso vara gott men då laddeffekten är så begränsad går färden snabbt vidare.
Alla laddstolpar har inte full effekt. Notera etiketten på laddlocket. Trots trefasanslutning (typ 2) använder denna bara en fas och effekten är begränsad till 3,7 kW. Som ett 16 amperes eluttag hemma alltså. Denna stolpe finns på järnvägspendlarparkeringen i Vislanda.
Även laddstolpen verkar känna viss skam över sin låga kapacitet och släpper därför snällt handsken så fort laddningen avbryts på motorcykeln.
Andra stoppet inte längre gratis
Andra stoppet blir vid Växjö kommuns fria laddstolpar med kablage där jag laddat gratis många gånger tidigare via både typ 1 och typ 2 utan problem, men också mötts av trasiga stolpar ibland. Våren 2020 bjuder dock kommunen på en nyhet. De gamla stolparna med kablar är borta och ersatta av nya betalstolpar utan kablar.
Därför krävs det nu en laddbricka från Bee för att väcka liv i stolpen. Efter att ha viftat med Bee-brickan startar dock allt som det ska och laddning sker med full effekt till en kostnad av 3 kr/kWh.
Kommunens gratisstolpar med kablar har bytts ut mot nya betalstolpar utan kabel. Men nu fungerar de i alla fall som de ska och laddar med full effekt.
Typ 2 är lite svårare att avbryta än typ 1 där man bara behöver klämma på låsbygeln för att lösgöra handtaget och avsluta laddningen. Med typ 2 låses kabeln fast i båda ändar och laddningen avslutas i förtid genom att sätta på tändningen. Normalt sett laddar man fullt eller till ett förutbestämt laddmål så att fordonet stänger av laddningen, men jag vill ju testa fler laddare och inte ha full tank.
Tredje stoppet en drömmarnas oas som gick i kras
Tredje stoppet blir vid Lidls fria laddstationer som bjuder kunder på såväl likströmsladdning som växelströmsladdning på upp till 50 kW. Denna gratisoas bland elfordon är en uppskattad pausplats för förbipasserande och idag står det två elbilar på plats och likströmsladdar vid de två laddstationerna. Det går dock fint att ladda dubbelt, bara man använder olika handskar, och typ 2 är ledig på båda. Men här blir det nitlott för min del på först den ena och sedan även den andra stationen där kommunikationen inte lyckas förmedla vad som ska göras.
Gratis är gott när det fungerar, men i mitt fall blev det tvärnit på Lilds fria laddstolpar trots att det stod två bilar jämte och sög i sig likström.
Vems fel det är kan man förstås spekulera i, men för min del återstår bara att åka vidare till ett Mc Donalds i närheten som också erbjuder laddning.
Fjärde och femte åker jag förbi
Fjärde stoppet blir dock bara en förbiåkning – Mc Donalds visar sig bara ha vanliga eluttag – shuko och trefas – och jag har bara en typ 2-kabel med mig. Femte stoppet blir också en förbiåkning då den tilltänkta laddstolpen på ett industriområde är upptagen. Men det finns ytterligare en laddplats alldeles i närheten som kräver en annan laddbricka för att leverera ström för 2 kr/kWh – InCharge.
När kabeln anslutits och laddbrickan visats byter laddaren färg till blå som indikerar att den laddar. Motorcykelns bildskärm, som alltid tidigare tänts upp och visat laddstatus med aktuell laddeffekt och beräknad tid tills laddningen är klar, förblir dock svart. Så vad händer egentligen?
Sjätte gången med låsstrul
Appen kan även visa laddstatus och när skärmen inte visar vad som händer är appen bra att ha.
Jag överväger först att avbryta och börja om, men kommer på att appen kanske kan ge vägledning. Och visst, när appen ansluter till motorcykeln rapporterar den omgående att den laddar för fullt och visar laddstatus med återstående tid. Efter en stunds laddning lyser även skärmen igen och visar samma laddstatus som i appen.
Även om laddningen går snabbt tänker jag inte vänta tills det blir klart utan avbryter genom att vrida om tändingsnyckeln. När motorcykeln gör sig startklar lösgörs även låset som håller fast laddkabelns handske i motorcykeln.
Allt verkar vara frid och fröjd, tills jag försöker dra ur andra änden av kabeln ur laddstationen. Den sitter nämligen fortfarande fastlåst där. Efter att ha synat laddstationens instruktioner ytterligare framgår det att man även ska avsluta laddningen med laddbrickan, och när jag viftar med brickan lösgörs kabeln även där så att jag får loss och kan ta med mig min typ 2-kabel hem igen.
Inte som att tanka bensin
Summa summarum hade jag stått mig ganska slätt utan laddbrickor som medger laddning på betalstationer. Av de två fria alternativen jag testade kan man väl inte säga att det fungerade riktigt tillfredsställande på någon av dem. Men ingen av betalstationerna svek mig. Gratis är kanske inte så gott att man kan leva enbart på de fria laddstolparna längre.
Även om det hela tiden utvecklas och nya möjligheter tillkommer, för det även med sig nya problem.
Kanske är detta strul något vi teknikintresserade och tidiga användare av ny teknik har lättare att leva med och acceptera? Och kompenserar för genom att ta höjd för eventuella problem, helt enkelt för att kunna få ta del av nyhetens behag?
För visst fungerar det att ladda på stolpe, ibland även där det är gratis. Men man kanske inte kan räkna med att allt alltid fungerar lika bra som vid bensinpumpen där man bara halar upp valfritt kreditkort och strax därefter kan åka vidare med full tank. Fast det är klart, man kan faktiskt gå på pumpen även vid bensinpumpen:
Även bensinpumpar och dess kortläsare strular ibland.
Det är bara att hoppas att fler får upp ögonen för detta med elfordon för att infrastrukturen kring laddstolpar ska bli bättre.
Vilken intressant blogg du driver. Jag och två motorcykelåkande, dock bensinslukande hojar, vänner bedriver hemsidan http://www.lantzen.se vilket är ett försök att komma in i företagandets förvirrande värld. Vi har större visioner och vårt mål är att starta vårt egna elmotorcykel märke. Mickes Motor är ett givet mål under sommarens utflykter för att testa lite elhoj.
Fråga från en nybörjare, ifall jag hittar en laddstation med uttag som ger 11kW och kontakten är rätt men min mc bara kan ladda 3 eller 6 kW, kan jag då använda denna laddstation eller kommer den vägra ladda eftersom det inte är rätt kW?
Ja, du kan ladda där. Det fungerar i princip som i ett vanligt eluttag där du kan ladda mobilen med 4 watt medan eluttagets säkringar medger effekter på upp till 2 300 watt. Det fungerar dessutom även omvänt när laddstationen bara ger 3,7 kW. Då växlar din MC:s laddare ner från 6 till 3 kW och anpassar sig efter vad laddstationen klarar att leverera, men naturligtvis med följden att det går lite långsammare än vad din MC egentligen skulle klara.