Termometern visade ensiffrigt och under natten hade det fallit lite snö som nu tinats bort, åtminstone på solsidan. När vårsolen ler värmer den skönt, men frågan var om inte mitt eget leende var ännu större innanför hjälmen när jag rullade iväg på den allra första turen med Zeros nya SR/S.
Bild ovan: Zero SR/S på premiärtur framför Växjös nya kommun- och stationshus. Foto: Petter Hammarbäck
Ibland låter en ny rem lite mer innan den har slitit till sig och i detta fall tog det nog 2-3 mil innan den tystnade. Annars var första frågan hur den nya kåpan skulle påverka. Nästa rörde sittställningen som jämfört med SR/F är något mer upprätt. Det visade sig dock vara en tredje sak som stack ut mest – backspeglarnas placering!
Normalt sett brukar mina egna armbågar befinna sig i vägen för åtminstone en del av backspeglarnas bakåtsikt, men på SR/S:en sitter de lägre placerade och visar vad som sker bakom en utan att den egna kroppen skymmer. Lite ovant att se backspeglarna strax ovanför handtagen, men bakåtsikten är verkligen bra!
Handtagsvärmen visade sig också vara en skön hjälp i det svala vårvädret, men när temperaturen orkade upp till 10 grader räckte det med att köra värmen på det lägsta av de tre effektlägena.
Efter några mil i stad och på landsväg där däckens hala ytskikt skalats av var det så dags att känna lite mer på SR/S:ens effekt och kurvtagning. På en lämplig raksträcka vred jag sakta fullt på rullen, men efter någon sekunds hissnande acceleration halkade bakänden till samtidigt som jag reflexmässigt slog av på gasen.
Traction control fungerar uppenbarligen riktigt bra och reagerade så snabbt att det var först efteråt jag förstod vad som hänt.
Trygg och stadig även när det svänger
Vis av det korta släppet blev färden lite mer försiktig på det kurviga partiet, men SR/S:en visade sig vara mycket stadig och trygg i nerlägg samtidigt som den signalerar bra om underlagets beskaffenhet.
Det lite högre styret gör körställningen något mer upprätt men de sänkta fotpinnarna bidrar mer. Jag trodde inte att ett par centimeter skulle göra skillnad, men det visade sig vara betydligt mer vilsamt och bekvämt att sitta med en rakare benvinkel.
Fotpinnarna sitter fortfarande på samma ställe som tidigare (som på Zero SR/F), det nya är att fotpinnarna i sig sänkts ner ett par centimeter från sitt fäste. Detta gör det även möjligt att montera sänkta fotpinnar på andra Zero som till exempel SR/F.
Längre räckvidd och bättre skydd med kåpa
Så har var det då med rutan och kåpans skydd? Tanken med denna klädsel är dels att ge SR/S en bättre aerodynamisk utformning och på så sätt förlänga räckvidden, dels att ge bättre skydd till föraren.
För egen del oroade jag mig för att rutan skulle ge tinnitus-främjande buller, men kunde snabbt avfärda risken som minimal. Luftströmmen styrs bort på ett bra sätt så att ljudnivån inte ökar nämnvärt jämfört med en nakenhoj som SR/F. Det är först när man hukar sig ner och försöker gömma sig bakom rutan som ljudnivån ökar en del mer.
Det är dock svårt att säga att räckvidden förändrats märkbart av kåpan, det kräver noggrannare mätningar och antagligen lite högre fart för att göra skillnad.
Full tank hemma för en tia
Efter ett femtontal mil börjar nu batteriet längta efter påfyllning och väl hemma efter en betydligt längre tur än planerat är tinnitusen opåverkad, mungiporna i öronhöjd och humöret på topp. Kanske hinner jag en tur till efter en stunds laddning? Kopplad till trefasuttaget hemma kan de två 3 kW-laddarna fylla tanken på cirka 2 timmar…
Vilket monster. Riktigt snygg.
Sadeln ser ut att vara obetydligt tjockare än gladpack. Hur var det att åka 15 mil på den sadeln?
Sadeln är skön och har åtminstone 5 cm stoppning. Den är dessutom bred och hyfsat lång så att man även kan ändra körställning. 15 mil är inga problem alls. Det finns dessutom en högre och en lägre sadel. Den högre har ytterligare lite stoppning och den lägre har lite mindre stoppning och känns lite hårdare att sitta på, men sänker sadelhöjden med 17 mm. Med originalsadel är sadelhöjden 787 mm, med den låga 770 mm och med den höga 810 mm.