Motorcykelåkare en utrotningshotad art

Till årets MC-mässa saknades ett flertal prestandamotorcyklar som till exempel Honda CB1000R och Yamaha Vmax. Vid direkta frågor erkände utställarna lite skamset att det berodde på att dessa modeller inte klarade de nya uppskruvade avgaskraven Euro 4.

Bilden ovan: Public Domain

Som motorintresserad hojåkare kan man tycka vad man vill om detta, men det är ett faktum som vi knappast kan göra så mycket åt. Den som köper en begagnad Vmax får säkert fortsätta köra den många år till, men någon ny blir det inget av med.

Lägger man samman detta med Trafikverkets ovilja att anpassa trafiksäkerhet efter tvåhjulingar (mitträcken med vassa vajrar och stag, väglagningar och asfaltskarvar som blir hala vid väta, rullgrus i vägkanter som hamnar på vägbanan i kurvor med mera), de allt tuffare kraven för att ta MC-körkort och ivern att EU-anpassa svenska regler och förordningar efter de EU-regler som begränsar, pekar det på att motorcykelåkarna är en utrotningshotad art i Sverige.

Inte bara EU:s fel

I större delen av Europa där tvåhjulingar är vanligare får man till exempel köra lätt motorcykel på B-körkort. Lätt motorcykel är en tvåhjuling med begränsad vikt och effekt som har en topphastighet kring 100 km/h.

Detta är något som flera motorcykeltillverkare tagit fasta på med ett antal enkla och billiga pendlarfordon som knappast lyckas höja pulsen på redan inbitna hojåkare, men som är alldeles utmärkta som miljövänliga och platsbesparande pendlarfordon för kortare transporter där cyklar och mopeder inte riktigt räcker till.

Man skulle kunna hoppas att Sverige också tar efter denna regel i arbetet med att anpassa svenska trafikregler efter EU:s. Men en förenkling som underlättar verkar inte svenska myndigheter vara så intresserade av att införa vilket i princip utesluter alla som inte har ett så stort motorintresse att de är beredda att lägga en massa tid och 25 000 kr på att ta ett MC-körkort. Minst. Efter att ha varit med på mina söners uppkörningar för olika MC-klasser och bil är det inte en överdrift att påstå att det ställs otroligt mycket högre krav på en mc-förare än en bilförare vid uppkörningen.

Är elhojen framtiden bara för de redan frälsta?

Min slutsats av detta är att den lätta elmotorcykeln, som skulle kunna vara en lösning på både platsbrist, parkerings och avgasproblem i stadskärnorna, knappast har någon plats i Sverige.

Därmed återstår de redan frälsta hojåkarna och sådana som jag själv, och då krävs det helt andra egenskaper än de som det enkla, eldrivna pendlarfordonet kan erbjuda. Så vad skiljer de olika elmotorcyklarna åt, och vad innebär det i praktiken?

Det blev min nästa stora uppgift att ta reda på.