Elfordon är egentligen inget nytt. Faktum är att man körde elbilar redan på 1800-talet. Men det är en annan historia. De flesta av dagens leverantörer av elmotorcyklar har en extremt kort historik. Undantaget är en föregångare som faktiskt hunnit skaffa sig fler egna erfarenheter än de flesta andra har tillsammans.
Zero Motorcycles startade i ett garage i Santa Cruz i Kalifornien och lanserade sin första helelektriska prototyp till elmotorcykel redan år 2006. Electricross, som den första elhojen hette, visades upp och kördes även på cross-tävlingar. Bild ovan: Zeros första elmotorcykel Electricross. Foto: Zero Motorcycles.
2007 döptes företaget till Zero Motorcycles. Den första kommersiella elmotorcykeln blev Zero X med två strömbrytare – en för vridmoment och en för topphastighet. Med båda ställda på ”låg” var det en ganska tam hoj, men med båda ställda på hög lyckades många med konststycket att göra en wheelie som slutade i ryggläge.
Zero X kunde göra wheelies om man ställde strömbrytarna rätt. Foto: Zero Motorcycles.
2009 lanserades Zeros första gatlegala motorcykel Zero S och det var även den första massproducerade elmotorcykeln med en räckvidd på upp till 80 km och en topphastighet som begränsades till 96 km/h.
Zero S av årsmodell 2009. Foto: Zero Motorcycles.
2009 lanserades Zero även i Europa och runt 2010 nådde de första Zero-motorcyklarna till Sverige. Men det blev en flopp. Dels för att man var långt före sin tid, dels för att tekniken på den tiden inte tillnärmelsevis var jämförbar med vad bensinmotorcyklar presterade.
Zero S årsmodell 2011. Foto Zero Motorcycles.
Zero DS av år 2012 utrustad med Zeros mjuka sadelväskor. Foto: Zero Motorcycles.
2013 lanserades så en helt ny och omarbetad Zero S med en helt ny drivlina, modulära batterier som kunde byggas ut i flera steg och en Bluetooth-app som gjorde det möjligt att själv anpassa motorcykelns inställningar med hjälp av en smartphone.
2014 fick Zero S sällskap av en R-version kallad Zero SR, och det är denna generation elmotorcyklar som nu förfinats och vidareutvecklats ytterligare till de modeller vi har i dag.
2014 års Zero SR hade ett 11,4 kWh stort batteri, en elmotor som levererade 67 hästkrafter och ett vrid på 144 Nm vilket tog den 0–100 på 3,3 sekunder. Foto: Zero Motorcycles.
Med denna historia i ryggen har Zero hunnit skaffa sig ovärderliga erfarenheter på området och ligger enligt min mening en bra bit framför övriga tillverkare som ännu är i sin första generation elfordon.
Se mer historik från Zero Motorcycles här.
Vill du bli meddelad när nya inlägg görs på elhojsbloggen? Ange din e-postadress här nedan så får du ett kort mail med rubriken när nya inlägg görs. Vill du inte ha fler meddelanden kan du enkelt avsluta själv – det finns en direktlänk för att avprenumerera i varje mail.
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]
Fråga: På vilka modeller är det tillåtet/lämpligt att ha passagerare? Krävs det extra tillbehör? Läste nåt om fotpinnar för passagerare som tillbehör i en amerikansk blogg..
Hej Lennart!
Alla Zeros modeller har fotpinnar för passagerare som standard och det går fint att ta med passagerare på alla modeller. Det finns även andra typer av kraftigare fotpinnar att köpa till som tillbehör. Är det kanske det du sett eller läst om?
Mina personliga erfarenheter är att passagerare åker bra på S/SR/DS/DSR medan FX/FXS har lite mindre sadelyta för passageraren som därför inte sitter riktigt lika bra på dessa. En annan erfarenhet är att FX/FXS, som är lättare och har en mindre elmotor, blir mer ansträngda med skjuts och drar mer ström i högre farter medan det märks mindre när man har passagerare på en S/SR/DS/DSR.
/Petter