En onsdag i juli, som visade sig blir en riktigt vacker dag, hade MCK Hallandia öppet hus på Släggarpsbanan utanför Halmstad. De hade fått extra tillstånd att köra en onsdag, så varför inte öppna banorna för alla som ville och ha en stor prova på dag?
Två som var nyfikna på att testa, men som aldrig kört vare sig motocross eller enduro, var Andreas och undertecknad, på var sin elmotorcykel. Andreas på en Zero DSR med moddad chargetank och kedjekit och jag själv på en Zero FX med kedjekit.
Med FX:en på släp anlände vi båda till Släggarpsbanan laddade till 100 %.
För egen del blev det bil och släp de dryga 10 milen till banan medan Andreas, som har bättre snabbladdningsmöjligheter, körde sina 14 mil med elhojen. Eftersom ingen av oss kört denna typ av motorsport tidigare var det ganska svårt att bedöma hur länge våra batterier skulle klara sig.
Vi var båda garderade med extra laddare, så om bara strömmen fanns på plats skulle vi båda kunna tanka fullt igen på ett par timmar, och eventet hade öppet mellan 13 och 20, så det skulle finnas tid för både körning, laddning och fika.
Släggarpsbanan uppifrån. Bildkälla: MCK Hallandia
Testa en nypreppad crossbana!
Jag var först på plats och fick lite goda tips och råd vid inskrivningen där man även kunde lösa en dagslicens hos Svemo.
– Passa på att köra crossbanan nu direkt när den är nypreppad, vi har även en guide som kan leda er genom endurobanan lite senare.
Man måste ha en licens från Swemo för att få köra på bana. Som tur är kan vi som bara vill prova på lösa en Prova-På-Licens för 150 kr.
Sagt och gjort. Med löst licens var det bara att ge sig ut på crossbanan, men hur gör man vid hoppen, och ska det verkligen vara så här löst underlag? Hoppla det finns visst vattensamlingar också…
Efter några trevande varv gick det lite fortare, men hoppen ingav respekt och i stället för att gasa på blev det till att glida över krönen så att inte båda hjulen släppte samtidigt. Trots att jag stod upp och flyttade bak kroppsvikten ville hojen gärna dyka med framänden först. Konstigt, FX:en är ju inte direkt framtung på asfalt.
Gammal man gör så gott han kan. Det blir snabbt varmt och svettigt att köra på crossbana.
Enduro utan koppling
Efter att ha provat crossbanan var det dags att testa endurospåret, eller spåren. Det skulle finnas ett gulmarkerat och ett rödmarkerat spår där det röda var svårare. Någon guide syntes inte till, så jag gav mig i väg själv och hamnade i det röda spåret som mest liknade en stig med stenar och rötter, mjukt och hårt underlag om vartannat och ibland vattensamlingar.
Det går inte så fort, men ibland måste man gasa på för att komma upp för branta backar, och ta det lugnt nedför backar med lös sand. Avsaknaden av växellåda och koppling gjorde det betydligt enklare för mig, och FX:ens 130 kg är antagligen en ännu större hjälp i spåret.
Pustande och stönande lyckas jag ta mig framåt. Det går hit och det går dit, ibland genom tät skog, ibland på mer öppen mark. Men ska det aldrig ta slut, och vart tog den gula slingan vägen?
Endurospåret filmat från förarplats av Malin Åhr. Se bildkälla och filmklipp nedan.
Till slut, efter åtskilliga kilometer, som känns som mil, dyker en gul vägvisare upp och kort därefter är vi äntligen i mål. Och precis när jag kommer tillbaka ska ett gäng ge sig i väg på den guidade turen…
Paus för att ladda om
För egen del var det dags för rast och vila och under tiden jag jobbade i endurospåret hade Andreas anlänt på sin DSR. Nu stod han och laddade för att toppa upp batteriet innan han gav sig ut på banorna. Men min Zero FX, som bara har hälften så stort batteri, hade fortfarande 90 % kvar. Så det där med att ladda verkar i mitt fall vara något som föraren behöver mer än hojen.
Andreas toppar upp sin DSR efter ankomst till Släggarpsbanan.
Ett par medhavda lunchmackor, kaffe och en glass senare var det så dags att ge sig ut på crossbanan igen, och nu var den betydligt mer uppkörd än tidigare. Vattensamlingarna fanns inte kvar, men det hade i stället bildats längre stråk av spår och lera i svackorna mellan hoppen.
Andreas DSR var nu laddad och för Andreas var det premiär på crossbana. Tillsammans tog vi oss runt fortare och fortare stärkta av varandra. För en van crossförare såg det antagligen ganska komiskt ut, men bland alla andra nybörjare var vi på våra Zero varken sämre eller bättre än de andra.
Lite tips och råd inför dagens övningar.
Värdefulla tips och råd
I pauserna fick vi även lite tips efter att ha frågat mer sakkunniga deltagare om hur man anträder ett hopp och varför så många sträcker fram en fot i innerkurvorna.
– Du ska inte luta dig bakåt, du måste fram med överkroppen och helst ha huvudet framför styret när du hoppar. Och se till att ge gas även i luften, annars kommer hojen att dyka och då kan den sparka bakut och kasta av dig, förklarade en mer erfaren crossförare.
Och på frågan om det inte var farligt med den framsträckta foten blev svaret:
– Egentligen är det inte foten som ska i marken utan snarare framåt för att förankra dig i hojen med hjälp av benet.
Och med dessa goda tips och råd vågade vi oss så småningom även på att hoppa och gasa lite mer även i backarna.
– Alltså, det var nog det roligaste jag gjort någon gång. Att ha löjligt mycket och lättmanövrerat vrid från 0 km/h hjälper verkligen. Det är så sjukt lätt att göra allt som en hoj med koppling inte klarar utan hjulspinn. Jag fuskar helt enkelt, kommenterade Andreas, och jag kan bara hålla med.
Crossbanan var svår och skrämmande, men på vår nivå handlar det inte om vilken motorcykel man har, utan om vad föraren vågar och klarar av.
Endurospåret är förstås också högst beroende av förarens förmåga, men för min del stod det klart att en lättkörd hoj med låg vikt gör det så mycket enklare och roligare, åtminstone för en nybörjare som undertecknad.
Hemma väntade tvätt av såväl hoj som persedlar, men det erbjöds även tvätt och avspolningsmöjligheter på Släggarpsbanan, något som jag missade.
När det började bli dags för mig att bege mig hemåt lastades FX:en på släpet med knappt två mil körda och nästan 80 % kvar av batterikapaciteten, utan att ha behövt ladda en enda gång. Andreas stannade dock kvar och roade sig kungligt ett bra tag till och fick därför ladda mer.
– Nej, jag hade inte behövt ladda för det vi kört här på banan. Jag ville toppa upp när jag kom hit och hålla batteriet på en hög nivå för att slippa ladda på hemvägen, berättar Andreas som uppskattningsvis kört upp 4 kWh på banan och betalade 5 kr/kWh till motorklubben för tankad el.
Så klart man kan!
Så som svar på frågan i rubriken – så klart man kan! Flera av de andra deltagarna reagerade på våra tysta elmotorcyklar och en av anledningarna till den begränsade körtiden på Släggarpsbanan och många andra banor är just ljudkraven. Om alla körde tysta elmotorcyklar skulle banan kunna ha öppet så mycket mer.
För de lite mer erfarna förarna som hellre kör en riktig cross eller endurohoj kan antagligen en Zero vara starkt begränsande precis som många av de bensindrivna äventyrshojar som andra prova på-förare körde idag. Men nu finns ju även Stark Varg som gjort sig ett namn i dessa sammanhang.
En annan deltagare på Släggarpsbanan var youtubern Malin Åhr som även filmade endurospår och crossbana från sin Africa Twin och nu lagt ut denna sköna video från eventet på Släggarpsbanan:
PS, MCK Hallandias öppet hus på Släggarpsbanan blev så lyckat att man bestämt sig för att göra det igen, nästa gång redan på onsdag den 31 juli. Se mer här:
Senaste kommentarer