På KNIX-kurs med en Zero SR/F

Jag måste erkänna att jag hade fel. Jag trodde att knix skulle vara något som främst vänder sig till nybörjare med lite enklare tips och råd och övningar, inte så mycket bankörning. Men oj vad jag misstog mig.

SMC Jönköpings knix-körning på Anderstorp var bland det mest roliga, utmanande och lärorika jag gjort på två hjul! Och det där med enkla övningar och tips var snarast nåt vi fick be om mellan passen, för under körpassen var det bankörning som gällde för hela slanten. Och vilken bana det var!

Anderstorps motorbana, Scandinavian Raceway är vida känt för att ha arrangerat VM-tävlingar i Formel 1 på 1960- och 1970-talet och används än idag till en mängd olika tävlingar och event.

De allt tuffare ljudkraven har dock begränsat användningsområdena och tävlingstillfällena på senare tid, men dagen till ära var det full verksamhet på Scandinavian Raceway där det kördes SM i roadracing.

Så vid entrén svängde vi vänster istället för höger vilket ledde oss till Scandinavian Kartway – en gocart-bana byggd som en kopia på Scandinavian Raceways bansträckning, men i skala 1:7.

Knix är bankörning på gocart-bana

Efter inskrivning, besiktning och säkerhetsgenomgång var det så dags för första passet. Vi gled ut på banan i nummerordning efter våra numrerade västar och hade bara ett förbehåll – två varv efter instruktören för att lära känna banan, sedan in i depån och därefter fri körning!

Efter vårt första pass var det den medelsnabba gruppens tur, sedan den långsammare och därefter vi igen. Och så fortsatte det – 15 minuters körpass och 30 minuters vila, reflektion och genomgång.

För varje pass fick vi nya uppgifter att prova som motstyrning, gaskontroll och spårval, men efter tredje varvet blev det återigen fri körning och då passade instruktörerna på att studera vår körteknik för att kunna ge individuella råd och tips.

Bästisar på bana

Den Zero SR/F jag körde klarade uppdraget galant och även om det tog ett par pass innan vi vågade lita på varandra till 100 % blev vi snabbt bästisar på banan. Jag antar dock att SR/F:en skulle ha ett och annat att säga om min kompetens som förare, men från min sida sett får elmotorcykeln högsta betyg i alla ämnen utom ett.

Det massiva vridet är definitivt inte fel på en långsam och slingerkrokig gokartbana, så trots att vi hamnat i den snabbare gruppen lyckades vi komma ifatt en del att köra om. Men där visade sig ett problem.

För egen del hörs det ganska väl om ett snabbare ekipage kommer ikapp bakifrån och vill om, och då kan man ju planera att släppa förbi det när tillfälle ges. Men SR/F:ens motorljud var det ingen som ville släppa förbi, eller rättare sagt, de hörde oss inte och var oftast inte ens medvetna om att vi låg bakom och ville om eftersom backspeglarna var täckta eller bortskruvade.

Flera oväntade lärdomar rikare

Väl i mål efter sex sköna 15-minuterspass hade batterimätaren sjunkit från 95 till 45 % medan körglädjen stigit från 80 till 140 %. På hemvägen summerar jag de nya lärdomarna där ett rakare körsätt kanske var det viktigaste.

Det vill säga att inte bara se kurvorna utan att även se och använda raksträckorna mellan kurvorna på bästa sätt. En annan lärdom som jag kanske inte är lika stolt över, men som kom väl till pass på denna kurs, var att våga köra om även på de kortare rakorna.

En av de stora fördelarna med att köra med el och direktdrift på bana är ju att man slipper växla. De andra deltagarna insåg också att växlingar begränsade på en så liten bana, och valde att använda en och samma växel genom kurvkombinationerna som på rakorna. Och då blir ju skillnaden i vridmoment och effekt ännu större mellan en elmotor och en förbränningsmotor.

För egen del kan jag bara konstatera att jag inte hade klarat mig lika bra i den snabba gruppen om jag suttit på en bensindriven motorcykel med koppling och växellåda.