Är den på? Hur startar jag den? Det brukar vara den sista frågan innan provkörarna ger sig iväg. För visst är den på. Det upptäcker de som regel själva när de rör gasen och hojen börjar röra sig framåt. Men det hörs fortfarande inget, ljudet kommer först senare.
Bild ovan: Zero DSR – en allt igenom positiv och oväntat rolig körupplevelse! Foto: Petter Hammarbäck
För att provkörarna inte ska ge sig iväg ofrivilligt brukar jag slå av den dödarkontakt som finns på höger handtag på alla motorcyklar och stänger av eller förhindrar start. I Zeros fall blinkar en röd varningstriangel i instrumentpanelen när denna är av eller om stödet fortfarande är nere.
När stödet fällts upp och strömbrytaren är på släcks varningstriangeln och då tänds istället en grön symbol som visar att Zeron är körklar. När körklar-symbolen lyser grönt ger sig hojen iväg så fort man vrider lite på gasrullen:
En upplevelse som fortfarande fascinerar
Även om jag nu gett mig i väg på detta sätt åtskilliga hundratals gånger är det fortfarande lika fascinerande att susa iväg nästan ljudlöst. Att höra gruskorn knastra under däcken, känna varje liten sten eller ojämnhet i vägen och åka iväg helt utan vibrationer.
Det är nästan som trolleri och så länge man kör så sakta att motorcykeln inte ger några ljud ifrån sig hör man själv så mycket mer av omgivningen – fågelsång, däcksljud från cyklister eller avlägset trafikbuller. Men det är inte alls tyst hela tiden.
Låter som en vinkelslip?
Så fort du gasar på eller kommer upp i lite fart låter elhojen mer och upplevelsen blir allt mer lik en vanlig motorcykel med förbränningsmotor. Fartvinden är ju densamma och även om olika hjälmar låter olika tar ändå ljudet från fartvinden över när du kommer upp i fart.
Elmotorcykelns ljud är dock ganska annorlunda. Ljudet är en blandning av de ljud däcken ger ifrån sig när de rullar allt snabbare, transmissionen, som ger ifrån sig ett vinande ljud när drivremmen som förbinder elmotorns framdrev med bakhjulets drev snurrar allt snabbare samt elmotorn som ger ifrån sig ett allt mer väsande ljud ju mer du gasar på.
Sammantaget ger detta ett vinande ljud med en tonhöjd som följer hastigheten och ett vasst väsande som följer gaspådraget. Eller som en bekant sa:
”Jag blev omkörd av en vinkelslip!”
Lätthanterlig och körglad
Något som lätt kommer i skymundan eftersom så många fascineras av elmotorns fantastiska vridmoment, är Zero-motorcyklarnas köregenskaper. Trots rejäla batterier har Zero lyckats hålla nere vikten vilket starkt bidrar till att en Zero är så lätt och rolig att köra.
Med en vikt på mellan 130 och 190 kg beroende på modell och batteristorlek är Zero bland det mest lättkörda i motorcykelväg man kan tänka sig.
När man kör i stan spelar kanske väghållningen mindre roll, men man uppskattar snabbt att Zero valt att satsa på kvalitet när det gäller fjädring, som dessutom är ställbar både fram och bak. Den största fördelen är dock att slippa växla och frikoppla.
Det här med att växla beteende
Jag har själv kommit på mig med att fundera över mitt eget invanda beteende. Normalt sett när jag stannar vid ett trafikljus brukar jag frikoppla, bromsa in till stopp och försöka få i friläge innan hojen hinner stanna eftersom det är lättare så länge hjulen rullar.
Med friläge i sätter jag ner vänster fot när jag stannar eftersom jag fortfarande har höger fot på bromsen. Men sedan växlar jag fot. Jag sätter höger fot i marken, frikopplar och lägger i ettans växel med vänster fot. Sedan är jag beredd att köra iväg när det blir grönt.
Står jag i en backe kan jag antingen ha lite dragläge på kopplingen för att inte rulla bakåt, eller hålla inne handbromsen med gashanden. Fotbromsen når jag ju inte eftersom den foten är i marken och då vänster fot är redo att växla upp, eller om ståendet blir långvarigt, redo att lägga i friläge igen.
På en elmotorcykel som Zero är alla dessa manövrar onödiga. Släpp gasen och motorbromsa/återladda, hjälp till med sista inbromsningen och sätt ner valfri fot. Om lutning kräver fortsatt broms, håll kvar högerfoten på bromspedalen. Grönt – släpp bromsen, ge lite gas och lyft upp foten/fötterna på fotpinnarna.
Landsvägskörning
På landsväg bjuder Zeros fina fjädring och låga vikt om möjligt på ännu mer körglädje, framför allt när du ska köra om.
Min tidigare bensindrivna hoj är ganska lågt växlad, men om man ligger bakom en bil som kör i 75 km/h på 90-väg händer inte mycket på 6:ans växel när man gasar på. Det är dessutom ganska tätt mellan växlarna, så om det ska gå undan är 3:an eller möjligen 4:an lämpliga val för att köra om snabbt och effektivt.
Klonk, klank låter det, om man inte ger lite mellangas när man växlar ner, och om det sedan dyker upp mötande trafik får man ligga kvar på en för låg växel tills ett nytt tillfälle yppar sig att köra om, eller växla upp och göra om proceduren.
En fröjd att få varva ut eller direkt tillfredställelse?
Sedan är det förstås en fröjd att gå ut, ge järnet och känna den ökande accelerationen när radfyran varvar ut mot varvtalstoppen. Lockelsen är stor att fortsätta accelerationsupplevelsen på nästa växel, och nästa, och se hastighetsmätaren passera 200 km/h eftersom de många hästkrafterna i en förbränningsmotor galopperar bättre i högre hastigheter än i lägre. Men när är man på vägar som tillåter det?
Rätt växel direkt
Med en Zero är rätt växel i hela tiden. Den vridmomentstinna elmotorn är ganska okänslig för varvtal och agerar lika bra oavsett hastighet. Det innebär att man snarast får vara lite försiktig med att gasa fullt allt för hastigt då all effekt kommer på en gång.
Accelerationen mellan 75 och 130 km/h är hissnande och du lämnar snabbt den söliga bilföraren bakom dig, tryggt och säkert, utan att hastigheten rusar iväg långt bortom hastighetsgränserna.
Håller du kvar gasen mattas dock accelerationen med stigande fart. Efter 140 km/h accelererar Zero inte alls speciellt snabbt och det krävs en lång raka för att nå toppfarten som begränsas elektroniskt till 177 km/h i de snabbaste modellerna SR och DSR.
Zeros motorcyklar accelererar som bäst från 0–130, men det finns stora individuella skillnader mellan de olika modellerna och de olika modellernas motoralternativ. Något som jag lovar återkomma om.
Då är vridmomentet mycket viktigare än hästkrafterna
Den praktiska skillnaden mellan hög effekt och högt vridmoment är framförallt var på hastighetsskalan accelerationen sker. Det är vridmomentet som avgör hur snabb acceleration som är möjlig från stillastående och vid lägre hastigheter medan det krävs hög effekt för att accelerationen ska kunna öka med varvtalet och fortsätta även i högre hastigheter.
Det är detta som får vridmomentstinna motorcyklar som exempelvis Harley-Davidson att accelerera snabbare 0–100 km/h än andra lättare motorcyklar med fler hästkrafter, som å andra sidan är betydligt snabbare än H-D på att accelerera 100–200 km/h.
Zero är underbar att köra på kurviga vägar
Kombinationen av fin väghållning, låg vikt, stram men följsam fjädring och en motor som kan leverera all kraft oavsett hastighet och växel ger Zeros elmotorcyklar goda förutsättningar att vara riktigt roliga att köra. Men det är även en fråga om balans, tyngdpunkt, ljud och avsaknad av vibrationer som gör att man känner sig som ett med vägen på ett helt annat sätt med en Zero. Det är faktiskt lite som att flyga fram på låg höjd.
Med lagom inställd motorbroms/återladdning kan man ta snäva kurvor med rejäla nedlägg och det finns inget avgassystem som riskerar att skrapa i asfalten. Vågar du lägga ner tillräckligt är det fotpinnarnas bytbara skrap-piggar som tar i först.
Känslan av markkänning är dessutom mycket tydligare liksom alla andra signaler som förmedlas från vägen via hjul och fjädring eftersom det inte finns någon förbränningsmotor som stör signalvägarna med egna vibrationer.
Dags att tanka?
I instrumentpanelen visas hela tiden batteristatus med en procentsats på kvarvarande nivå. Detta är något man tittar mycket på i början, men efter ett tag inser man att räckvidden är vad man gör den till och att batteristatusen inte är så viktig.
Når du ner till nivån där 20 procent av batteriets laddning återstår går Zeros elmotorcyklar in i ett automatiskt sparläge där du inte längre får ut all effekt. Sparläget inträder succesivt och du märker antagligen av att prestandan sänks redan när 30 procent återstår.
Det finns även en färddator som beräknar återstående räckvidd i kilometer och den har visat sig stämma mycket väl, kanske till och med vara något i underkant.
Du kan dock påverka den återstående körsträckan rejält genom att sänka hastigheten. Vid 50 km/h är elförbrukningen bara hälften mot när du kör i 100 km/h så du kan i princip dubblera räckvidden genom att halvera farten. Färddatorn räknar om, inte så mycket genom att höja räckvidden, utan snarare genom att inte minska den återstående sträckan så att den beräknade räckvidden förlängs successivt när du kör extra ekonomiskt.
Tanka luktfritt hemma nästa gratis
En annan iakttagelse som min fru gjort är att jag inte längre luktar avgaser efter att ha kört Zero. Jag hade inte tänkt så mycket på det, förrän jag körde en bensindriven motorcykel igen. Visst luktar det, både om hojen man kör och om andra trafikanter runt omkring på vägarna.
Det verkar dessutom som att man känner det tydligare när man är luktfri själv. Extra påtagligt blir det när man kör flera tillsammans i kolonn eller ligger efter en annan motorcykel. Då kan det lukta avgaser en hel del.
Likadant är det när man tankar och spiller lite bensin på tanken, handskarna eller stövlarna. Det luktar och lämnar fula fläckar. Något man helt slipper när man tankar en elhoj.
Väl hemkommen är det enkelt att ansluta den inbyggda laddaren till ett vanligt eluttag och se hur instrumentpanelen växlar läge till laddning där färddatorn beräknar tiden tills laddningen är klar.
Då inser man även vad elhojturerna faktiskt kostar i bränsle. 10 mil har förbrukat 7,5 kWh som kostar 9,40 kr med ett elpris på 1,25 kr/kWh. Alltså under 1 krona milen!
Håll koll på nya inlägg på elhojsbloggen
Bli meddelad när ett nytt inlägg görs:
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]
Senaste kommentarer