Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till denna modell med dess mindre batteri och lägre effekt. Men jag hade fel och Zero FX visade sig vara en urkul hoj att köra. Kanske till och med den allra roligaste i sortimentet, och det gäller även på mindre asfaltsvägar!

Bild ovan: Zero FX är en oväntat kul och spännande hoj att köra. Foto: Zero Motorcycles

Om Zero FX är suverän på mindre vägar lämpar den sig däremot mindre bra för motorvägar, längre landsvägstransporter i högre fart eller längre transporter med skjuts. Då känns motorn lite klen och batteriet lite för litet. Men i farter under 100 km/h – på grus, i terräng och på mindre asfaltsvägar är FX verkligen i sitt esse!

Man sitter upprätt och relativt högt, sadelhöjden är 881 mm, så utsikten och överblicken är mycket bra. FX fjädrar dessutom ner en del när man sätter sig på och står still, så mina 174 cm har inga problem att nå ner vid start och stopp. Men det första som slår mig när jag ger mig iväg är den otroligt fina balansen!

Jag är definitivt ingen erfaren grusåkare eller crossförare utan betydligt mer av bekväm vackert väder-knutte. På Zero FX förstår jag helt plötsligt tjusningen med att kunna balansera en hoj när den nästan står helt stilla.

Med rätt hoj blir även krypkörning riktigt skoj!

130 kg motorcykel och tyngdpunkten i knähöjd är något helt annat att balansera i låg fart jämfört med sport/äventyrshojar kring 220 kg med tyngdpunkten mellan tårna.

Zero FX är en otroligt lätt och smidig hoj där även elmotorn är en mindre och inte lika vridmomentstark motor som i Zeros R-modeller, men det är ju även något relativt.

0-100 på 4 sekunder

Zero FX:s elmotor har ett vridmoment på hela 106 Nm vilket gör att den drar iväg oväntat häftigt. Accelerationen är hissnande från start och den drar lika starkt oavsett varvtal eller hastighet och mattas först i 100-120 km/h.

FX fortsätter accelerera upp till toppfarten som är elektroniskt begränsad till 137 km/h, men inte i samma takt som under 100 km/h.

Lätt att åka på bakslangen!

Då all kraft finns tillgänglig från början lyfter FX gärna på framhjulet om du vill, men ökar sedan inte effekten ytterligare som när en bensinhoj kommer upp i varv. Det gör att man inte behöver släppa på gasen på samma sätt för att undvika att slå runt bakåt. Med FX kan du fortsätta hänga kvar i samma vinkel så länge du vågar.

På asfalt och i stan går FX hur stadigt och fint som helst och fördelarna med att slippa växla och frikoppla är något man uppskattar allt mer ju mer man kör. Ute på landsväg gör dock den upprätta körställningen och det breda styret att fartvinden blir påtaglig.

Den relativt höga tyngdpunkten är också något som gör sig påmind ju fortare det går. Inte som något obehagligt eller störande, utan snarare som annorlunda jämfört med vad jag är van vid.

Vid djupare nedlägg på asfalt känns det som att man inte bör motstyra eller flytta med kroppsvikten lika mycket som på en hoj med lägre tyngdpunkt. Men det är såklart en vanesak.

Motorvägsfart tär på batteriet

På större vägar och i högre farter sjunker batterimätaren oroväckande snabbt, dels för att elmotorns 34 kW eller 46 hästar får jobba hårdare, dels för att batteriet i sig bara är hälften så stort som på sina större syskonmodeller.

När vi svänger av på en mindre asfalterad väg blir det genast mycket roligare att köra FX som sväljer alla ojämnheter med hög känsla men utan överraskningar vilket ger mig självförtroende att våga lägga ner mer i svängarna. Även batterimätaren ser lättad ut av vägvalet och färddatorn räknar nu snarare upp återstående körsträcka när farten håller sig mellan 60 och 90 km/h.

Roligare och roligare ju mindre vägarna blir

Vi svänger av på en grusväg med en hel del lösgrus i mittsträngen och kör obehindrat över strängen mellan vägens fastare hjulspår, även i farter uppåt 70-80 km/h.

FX:s fina grusegenskaper lockar verkligen till mycket grus och ännu mera bus, men när vi svänger in på en stig i skogen växer elhojen ytterligare då den fina balansen och låga vikten gör den så uppenbart mycket mer behändig och lätt att svänga runt, köra mellan och över hinder med.

Det kanske bästa med att köra elhoj i skog och mark är ju att man knappt hörs och därmed inte stör. Filmklippet är ett utdrag från Zero Motorcycles reklamfilm om Zero FX 2017.

En oväntat nära naturupplevelse!

Men det är inte bara jag som förare som förvånas över FX:ens smidiga framfart. Bakom en tuva hukar en svampplockare som häpet tittar upp och strax därefter jagar två harungar varandra som om de vore själva i skogen.

I den låga farten låter det inte speciellt mycket om Zero FX som på gott och ont kan skrämma både djur och människor när man kommer smygande oväntat nära. Samtidigt öppnar ju den tysta crossturen för nya möjligheter i betydligt mer urbana miljöer utan att man stör omgivningen med motorljud.

ABS inget hinder för aktiv körning

Alla Zeros elmotorcyklar är utrustade med ABS för att undvika låsning av hjul vid panikinbromsningar. I FX fall kan det dock vara motiverat att stänga av ABS-funktionen om man kör på löst underlag och vill busa med stoppsladdar och lite mer aktiv körning.

Så stänger du av ABS:en

Håll inne ADJ-knappen på instrumentpanelen och MODE-knappen på styret samtidigt i 4 sekunder. När ABS är inaktiverad blinkar en ABS-varningslampa med jämna mellanrum för att påminna dig om att systemet är inaktiverat. När du stänger av hojen återgår den till normalläget så att ABS:en är aktiv nästa gång du startar.

Räckvidden då?

Hälften så stort batteri ger rimligtvis hälften så lång räckvidd. Och på papperet stämmer det ganska väl. Jämfört med Zero DSR som kommer upp till 260 km med ett batteri på 13 kWh når FX upp till 132 km med sitt batteri på 6,5 kWh.

I praktiken är dock skillnaden inte riktigt så stor, dels på grund av vikten, dels tack vare att FX inbjuder till ett annat och mer ekonomiskt körsätt.

Efter en tur på cirka 70 km med blandade vägar kom jag åter med 25 procent batterikapacitet kvar vilket skulle innebära en räckvidd på 90 km vid blandad körning. Även om det inte räcker långt för touringåkaren klarar sig nog de flesta motionsåkare ganska långt på den räckvidden, liksom många pendlare. Den som vill lägga till en extra hojtur på hemvägen passar bara på att ladda på jobbet.

Skillnaden mellan FX och FXS

Zero har även en gatversion av FX, en motard kallad Zero FXS. Den största skillnaden mellan dessa två modeller är hjulen där FX har ett 21-tums framhjul och ett 18-tums bakhjul med grovmönstrade däck på ekerfälgar, medan FXS har 17-tumshjul fram och bak med gatdäck på aluminiumfälgar.

Motor, batteri och prestanda är de samma, men det finns några fler skillnader som knappast syns för blotta ögat, men som också ger de två versionerna lite olika egenskaper.

Gaffelvinkeln är lite brantare på FXS – 24,4 grader jämfört med 25,4 grader för FX. Det innebär även att hjulbasen blir 1,5 cm kortare än för FX.

Detta sammantaget innebär att FX därmed blir betydligt stadigare, framförallt på löst underlag, medan FXS blir mer snabbsvängd. FXS något mindre bakhjul ger även en något lägre utväxling och ännu häftigare acceleration till 100 km/h.

En annan bieffekt av dessa skillnader är att sadelhöjden blir lite olika. FXS är nästan 5 cm lägre att sitta på med sin sadelhöjd på 836 mm. Dessutom kan räckvidden skilja en aning, åtminstone i teorin. På papperet når FXS en knapp mil ytterligare tack vare något mer lättrullade hjul och lite mindre luftmotstånd.

Jag har själv inte haft möjlighet att köra FXS, därav enbart dessa teoretiska skillnader. Men baserat på mina praktiska erfarenheter av FX och de nya egenskaper FXS ger i teorin vore det konstigt om inte FXS är minst lika rolig som FX att köra på asfalt!